Hedareds stavkyrka
I Hedared, beläget i Sandhults kommundel i Borås kommun, finns Sveriges enda bevarade medeltida stavkyrka. Hedareds stavkyrka eller Hedareds kapell, som den också kallas.
Utmärkande för stavkyrkobyggnaden är att den är uppförd av stående kluvna stockar eller plankor, som i de äldsta kyrkorna grävdes ner i marken. Det är en äktnordisk kyrkobyggnads typ, som vid kristendomens införande framförallt användes i Sverige och Norge som arvtagare till förkristna kulttempel och gudahov med samma byggnadssätt. Även i Danmark och på Island fanns enstaka stavkyrkor, som alla försvunnit.
Troligen var stavkyrkorna här som i Norge ofta rikt utrustade med ornering, svalomgång och olika takhöjder. Hedareds stavkyrka hörde säkert till de enklare.
Tidigare antog man att kyrkan byggdes någon gång mellan 1100- och 1300-talet, men en åldersbestämning grundad på årsringsdatering visar att kyrkan har byggts omkring 1500. Med största sannolikhet har en kyrka av samma typ tidigare funnits på platsen. Därom vittnar en byggnadsdel från 1100-talet som har infogats i den nuvarande kyrkan.
Från början bestod kyrkan endast av väggar och yttertak och hade stampat jordgolv. Allt inrede: trägolv, bänkar, läktare, predikstol och innertak har tillkommit senare och även yttertaket är omgjort. Ursprungligen saknades även fönster. Nuvarande fönster är insatta 1781.
Före en utvändig restaurering under ledning av riksantikvarie Ekhoff 1901 var kyrkan brädfodrad och försedd med vapenhus. Brädfodringen skyddade kyrkan utvändigt och hade att döma av bredden på fönsterkarmarna troligen tillkommit senast i samband med fönstren på 1700-talet.
Vapenhuset, som enligt bevarade fotografier vackert anslöt sig till kyrkan och skyddade ingången, var också tillbyggt. Båda togs bort för att så långt möjligt återställa kyrkan i dess ursprungliga skick. Enligt uppgift var det också meningen att riva läktaren, men detta förhindrades av byborna.
Vid restaureringen 1901 omlades yttertaket, som består av handkluven furukärna. Väggplankorna är huvudsakligen av ek.
Målningar
Vid en inre restaurering 1934-35 upptäcktes en altartavla, som är målad på bara ytterväggen och föreställer jungfru Marias kröning. När kyrkan målades 1735, brädfodrades koret invändigt, varvid den gamla altartavlan spikades över. Efter upptäckten monterades bräderna på gångjärn. 1700talsmålningen återger på altartavlan Mose och Aron på ömse sidor om Kristusbilden, på vänstra korväggen Jesus i Getsemane, på högra gravläggningen och i kortaket Jesu dop. Målningen i långhustaket föreställer Jesu uppståndelse med de fyra evangelisterna i hörnmedaljongerna. Läktarbröst och predikstol pryds av apostlabilder.
Inventarier
I kyrkan förvaras alltjämt gamla medeltida inventarier. Främst bör nämnas den vackra madonnabilden, som nu pryder det rekonstruerade sidoaltaret. Den är från 1200-l300-talet och troligen utförd aven utländsk mästare: Möjligen hade kyrkan ännu ett sidoaltare som plats för den nu vid predikstolen uppställda Franciskusbilden.
Processionskorset Ett franskt processionskors från 1100-talet pryder altaret, och rökelsekaret i koröppningen påminner om den katolska mässan. En nattvardskalk av förgyllt silver från 1200-talet användes ännu liksom den medeltida dopfunten.
Under en glasskiva på altaret ligger en väl bevarad duk, ett medeltida klosterarbete med drakmotiv i file med knypplad spets.
Resealtaret En märkvärdig sak är den lilla sten av grönfärgad diabasporfyr infälld i en träbit, som vid restaureringen 1901 hittades gömd under en brädfodring under predikstolen. Den starka nötningen av träbiten tyder på att den troligen använts som resealtare eller fältaltare . Läs mer om detta här: Resealtaret
Till kyrkan hör också två vackert snidade medeltida processionsstavar, en kyrkstöt, en Karl XII:s bibel med Jesper Svedbergs tillägnan och namnteckning, ett möjligen medeltida vaxljus och en 1772 tillverkad kollekthåv med klocka. Det röda antipendiet är troligen från samma tid liksom en mässkrud i svart med guldband.
Avlatsbrev Till kyrkan hör vidare ett av biskop Vincentius i Skara 1506 utfärdat avlatsbrev, enligt vilket den som besökte kyrkan i Hedared för att förrätta eller låta förrätta mässa, skänkte något till kyrkans underhåll eller utförde någon i brevet angiven annan andaktsövning m.m. tillerkändes befrielse från ålagd botgöring.
Avlatsbrevet daterat till 28/11 1506, nattvardskalken, mässkruden och vaxljuset förvaras inte i kyrkan.
Klockstapeln
Kyrkklockan är omgjuten 1814, och den förutvarande klockans ålder är inte känd. Stapeln var tidigare öppen men omgavs redan under 1800-talet med brädfodring, som dock först under 1900-talet fått sin nuvarande utformning.
Stavkyrkan bevaras När Hedared och grannsocknen Sandhult under 1840-talet ålades att bygga gemensam kyrka i Sandhult, ansågs kyrkan i Hedared vara så bristfällig, att den enligt kungligt brev 1830 inte fick underhållas vidare. Samtidigt som Hedaredsborna hjälpte till att bygga och underhålla den nya kyrkan i Sandhult, fortsatte de och fortsätter alltjämt att underhålla sin gamla kyrka. Restaureringen 1901 bekostades helt av byborna genom tillhandahållande av virke och dagsverken. Restaureringen 1935 med inläggande av nytt bjälklag, nytt golv under det gamla, renovering av målningarna och införande av elektrisk uppvärmning m.m. finansierades genom insamling av frivilliga medel. Nu sker underhållet med hjälp av de entréavgifter, som betalas av turisterna.
Vid sammanslagningen med Sandhult utverkade Hedaredsborna, att kyrkogården i Hedared skulle få användas alltjämt. Därmed hade byborna också fog för sin vägran att överlämna kyrkklockan till den nya kyrkan.
Efter restaureringen 1934-35, då kyrkan återinvigdes för gudstjänstbruk, hålls nu regelbundna gudstjänster året runt.
När byborna på 1840-talet trots myndigheterna påbud fortsatte att underhålla kyrkan, var det kanske med förhoppning att återigen få samlas till gudstjänst i detta ärevördiga tempel. Därmed har också – måhända dem omedvetet – ett oersättligt kulturvärde blivit räddat åt eftervärlden.
Restaurering av Hedareds stavkyrka 1995-1997
När Hedareds stavkyrka ”upptäcktes” av de antikvariska myndigheterna vid sekelskiftet utfördes en stor restaurering. Då revs det vapenhus som kyrkan haft sedan mitten av 1700-talet, och den utvändiga brädfodringen som under 250 år skyddat kyrkan monterades ned.
I enlighet med den tidens föreställningar ville man återställa stavkyrkan till sitt ursprungliga utseende, men med det utsatta läge som kyrkan har och med det dåliga skydd mot väta som följde med stavbyggnadstekniken dröjde det inte länge innan syllar, hörnstavar och väggplankor fick rötskador. Under 1900-talet har därför vid flera tillfällen gjorts lagningar och reparationer. Man tog bort skadade delar av syllar och ersatte med friskt virke men inget gjordes för att skydda byggnaden mot nya skador. I början av 1990talet hade kyrkans tillstånd blivit så allvarligt att det krävdes mer omfattande åtgärder för kyrkans fortsatta bevarande.
Restaureringsarbetet inleddes hösten 1995 med att kyrkan byggdes in i ett presenningshus. För att demontera skadade syllar och väggplank lyftes kyrkan 60 cm, detta gjorde det möjligt att sänka ned syllar och lyfta ut rötskadade väggplankor. Nya syllar höggs ut av grov ek och ca 30 väggplankor lagades med friskt virke. Stomreparationen tog nästan ett år att utföra och när grunden efter ekologisk undersökning reparerats kunde kyrkan sänkas ned igen hösten 1996. Nästa åtgärd var att lägga om spåntaken.
Till koret och det nya vapenhuset användes samma typ av huggen spån som Hedaredsborna för ett sekel sedan högg på kyrkbacken. För att få ett varaktigt skydd av väggarna monterades en brädfodring av samma slag som kyrkan tidigare hade. Kyrkan försågs också med ett nytt vapenhus. Det utseende som stavkyrkan har i dag stämmer nästan helt med ’hur kyrkan såg ut från mitten av 1700-talet fram till sekelskiftet 1900.
Kyrkan återinvigdes 1997-05-11 av Biskop Lars-Göran Lönnermark.