Franciskusstigen Hedared
Välkommen att göra en vandring på Franciskusstigen mellan församlingshemmet och stavkyrkan.
I Stavkyrkan finns en bild av Franciskus av Assisi som levde 1182-1226. Han är en av dem som på ett särskilt sätt berättar om glädjen över Guds kärlek till människan och skapelsen och därför tar vi hjälp av honom på vår vandring.
Mot slutet av sitt liv skrev han Solsången som finns i en bearbetad version i psalmboken nr 23. Den är skriven av Olov Hartman och utgör den röda tråden i vår vandring.
Du väljer själv vilken takt du går stigen men ta gärna god tid på dig och ge dig själv möjlighet att få en stund för dig själv och din inre vandring. Stanna särskilt vid de stationer som är till hjälp för dig och där du känner att du finner dig tillrätta.
1
Vår vandring börjar vid uteplatsen på församlingshemmets baksida. Sätt dig på träbänken vid den första stolpen. Räkna några lugna andetag och sök den stillhet som är möjlig för dig.
Vad är det för väder idag? Kan du se solen eller är den skymd av moln?
Slut ögonen en lite stund och tänk på solen. Kan du känna värmen av solen eller tänka på att solen finns bakom molnen.
Vi är helt beroende av solens ljus och värme. Det fantastiska är att solens gåva tar vi emot fritt och för intet. Det är gratis, vi kan inte prestera något för att förtjäna sol men vi kan stanna upp, ta emot, och glädja oss….
Tack, gode Gud, för allt som finns.
Först broder Sol av alla ting.
Halleluja, halleluja.
Vår broder låter dagen gry,
ditt tecken är han i vår rymd.
Tack för alla dina under.
Halleluja, halleluja, halleluja.
Du tänder varje stjärnenatt,
ger syster Måne hennes prakt.
Halleluja, halleluja.
2
Den andra stationen finns i dungen. Gå in bland träden och leta upp stolpen som markerar stationen.
Sätt dig på bänken och försök känna eller höra vinden.
Vinden ger liv och rörelse, den ger kraft och energi. Ibland är det en stilla susning, ibland är det en kraftig storm, men det är alltid liv och energi.
Tycker du om vinden eller vill du ha det lugnt? När uppskattar du vinden mest?
Ibland liknas Guds Ande vid en vind. Man kan inte se vinden, men man kan märka vad vinden gör. Den sätter löven i rörelse, och bär fågeln som flyger, den driver segelbåten framåt och den blåser rent på hösten.
Livet med Gud är rörelse och liv, Franciskus berördes av Guds kärlek och valde ett liv i enkelhet och glädje. Han sökte sig till de fattiga för att hjälpa dem och tjäna Gud. Han lovsjöng Gud för skapelsens under. Guds Ande ledde honom till det, vart leder Guds Ande oss?
Du sänder broder Vind att gå
från land till land och driva moln.
Tack för alla dina under.
Halleluja, halleluja, halleluja.
3
Fortsätt stigen genom dungen fram till stenarna och vattenfatet vid nästa station.
Känn på vattnet. Vattnet är livsviktigt, det ger liv. Träd, blommor och gräs får möjlighet att växa och grönska.
Vattnet släcker törst hos djur och människor,
det är friskt och rent och sköljer bort smutsen.
När uppskattar du vatten mest?
Vattnet är också en viktig symbol i Bibeln. Vi döps i vatten och det används som en bild bl.a. för liv, anden och den inre källan.
Sätt dig gärna en stund på bänken.
Sjung, syster Vatten, stäm din brunn,
bred ut ditt starka hav och sjung.
Halleluja, halleluja.
Nu faller regn på torra fält,
och träden lyser, marken gläds.
Tack för alla dina under.
Halleluja, halleluja, halleluja.
4
Den fjärde stationen är moder jord och vi stannar vid Örtagården vid församlingshemmet.
Jorden bär oss, trofast och fylld av liv. Näringsämnen, mikroorganismer maskar och kryp som skapar en miljö för allt grönt att växa i.
Det som sker i jorden sker fördolt, liksom i hemlighet, näringsämnen bereds, rottrådar växer för att ge stadga, frön läggs i jorden och börjar gro.
Ofta tänker vi mest på det som syns och hörs, men så mycket av livets processer sker i det fördolda.
Så är det också med oss människor, vi har en inre värld som behöver sin tid för bearbetning, vila och fördjupning. Om det får utrymme kan nytt liv gro och växa.
Framför oss ser vi örterna som växer, de gröna bladen och blommorna som är fyllda med smak, färg och doft. Jorden ger rotfäste och näring, trofast uthålligt och livgivande.
Tack, gode Gud, för moder Jord.
Än bär hon oss och vad vi gjort.
Halleluja, halleluja.
Hon bringar träd och frukter fram
och blomstersmyckar alla land.
Tack för alla dina under.
Halleluja, halleluja, halleluja.
5
Kyrkogården
Franciskus skrev solsången mot slutet av sitt liv när han förstod att han snart skulle dö. Han var sjuk och mediterade mycket över Jesu lidande och död.
Vi kan ha så många olika känslor och erfarenheter av mötet med döden. Det beror mycket på när och hur döden kommer. Sorgen behöver sin tid, men det finns vägar vidare till nytt liv.
Franciskus hade en stor kärlek till Jesus och när han tänkte på döden fick han ljus av Jesu uppståndelse och seger över döden. För Franciskus var döden en väg till Livet.
Tack, Gud, för syster Död, som tar
allt levande i sitt förvar.
Halleluja, halleluja.
Hon för oss i sin tysta vagn
en afton hem från mödans mark.
Tack för alla dina under.
Halleluja, halleluja, halleluja
6
Stavkyrkan.
Franciskus skrev sin Solsång som en lovsång.
Han såg hela tillvaron genomlyst av Guds närvaro.
Vi människor är mottagare av godhet, livets gåvor kommer till oss på nytt och på nytt. Om vi stannar upp inför det goda vi fått ta emot kan vi beröras av en tacksamhet. För Franciskus var det viktigt att inte vara otacksam för Guds gåvor. Lovsången och tacket hjälper oss lyfta blicken.
Vi kan tacka och lovsjunga var som helst men kyrkan är ett särskilt hus byggt som en plats för lovsång, glädje och hopp. Om kyrkan är öppen kan du gå in och sitta en stund bredvid bilden av Franciskus.
Må dag och natt, må liv och död,
nu lova Gud i samma kör.
Halleluja, halleluja.
En enda sång i allt som finns,
min Gud, min Gud och alla ting.
Tack för alla dina under.
Halleluja, halleluja, halleluja.
Eldstaden
Vid uteplatsen vid församlingshemmet finns en öppen spis som ger plats för elden som värmer.
Franciskus älskade ljuset som Gud ger. När solen inte lyste gladde han sig över elden. Om det är mörkt är det härligt att få samlas runt en eld som värmer och ger ro.
I Bibeln är elden en symbol för mötet med Gud. Mose mötte Gud vid den brinnande busken, eldstoden gick före folket på ökenvandringen, i templet brann bönens låga och på pingstdagen kommer den Helige ande på ett sätt som liknade eldslågor.
Hör ord i natten: “Varde ljus!”
Lys, broder Eld, och tacka Gud.
Halleluja, halleluja.
Giv härden glöd, lys upp vår stad,
dess ljus når vida över hav.
Tack för alla dina under.
Halleluja, halleluja, halleluja.